ostjakten

På allmän begäran (från Olle Nesterud) kommer här en kort uppdatering från högkvarteret.
Ingen av oss är särskilt bra på uppdateringens ädla konst, men jag skulle vilja påstå ett vår ambition i alla fall är god. God som en Brie de Meaux med fem veckors lagringstid (ja, fromagediggers, ni läste rätt, fem veckor istället för rekommenderade åtta. I like my bitches raw).
På senaste tid har vi tappat fästet. Vad detta beror på vågar jag inte gräva djupare i, vi har helt enkelt fallit ner i en svacka likt hålet på en Emmentaler och nederlaget har i sin tur lämnat oss i en situation ungefär lika bekväm som att nussa eftermiddag på en fryst Gruyére.
Det känns som att vi svikit er. Fan gänget, jag vill ju att allting ska bli som förr, då vår gemenskap var lika mjuk och mumsig som en Camembert au lait cru (opastöriserat är det nya svarta).
Så, för att summera: Vi ska skärpa oss, Olle. Det kommer en morgondag, då vårt ostjagande kommer bli lika raffinerad som en Tomme de Savoie och inneha samma mognad som en Pont-l'Évêque, även om vi såklart önskar undvika lukten.

Ni, cheeselovers, är potatisen. Vi är Reblochonen. Låt oss göra en Tartiflette.